Nära-naturen-upplevelser på golfbanan

I lördags efter poolpartyt så åkte jag och Mattias till Costa Mesa G&CC för att spela 18 hål på Los Lagos-banan. Vi blev ihopparade med två andra då vi bara var två och banan var full. Det gick dock desto snabbare att spela denna gången än vad det gjorde på samma bana förra lördagen. Då tog det oss dryga sex timmar att ta oss runt, medan i lördags tog det nog inte mer än max fem.

Solen strålade från en klarblå himmel och vi njöt så fort en liten bris drog förbi oss i den 28-gradiga värmen. 🙂

Tidigare gånger när jag spelat den banan så har det varit mycket ekorrar som springer runt på fairway och ja, överallt på banan faktiskt. De är jordekorrar och har sina bon lite här och var längs med banan och verkar ha en ordentlig ekorreverkstad för det finns verkligen många av dem!

När jag skulle slå ut på tionde hålet så såg jag en ekorre som satt och tittade på mig vid foten av ett träd, alldeles i närheten av där jag ställde bagen. Jag tänkte inte mer på det utan gick upp på tee och slog ut och när jag var klar så sa Mattias att jag skulle kolla på min bag. Där sitter den lille filuren och krafsar ivrigt på en av ytterfickorna där jag hade en banan och nötter i varsin påse. Helt otroligt att ekorren hade fått korn på dem!

Lite längre ut på fairway på samma hål så närmade vi oss Mattias utslag och då satt en annan ekorre där och vaktade bollen. Den såg lätt skabbig ut så den var nog inte helt frisk och när Mattias skulle gå närmare bollen så började ekorren springa fram emot honom som för att skydda bollen, som den verkade tro var sin egen. Den ville inte släppa fram oss till bollen så till slut så började jag hytta mot den med klubban och då rörde den sig lite grann åt sidan. Den följde oss sedan i två hål på ca 30 meters avstånd och verkade inte alls glad över att ha måsta gett ifrån sig “sin” boll. Haha!

På ett annat hål på samma bana satt en hel familj med kanadagäss, helt oberörda av att vi gick alldeles bredvid dem. Jag till och med testade och gick väldigt nära när jag tog bilden, men de tittade knappt på mig. Jag vågade dock inte gå för nära med rädsla för att de skulle börja jaga mig. Haha! 😀 Undrar just hur många av dem som har blivit träffade av golfbollar…?

Det fick mig att tänka på förra sommaren när jag och Mattias spelade med pappa och min faster Lena på Gotland. Då råkade ju Lena träffa en mås med sitt utslag. Det satt nämligen en hel stor flock med måsar en bit ut på fairway och jag, som började slå ut, fick skämtsamma kommentarer om att jag skulle vara försiktig så jag inte gjorde en riktig birdie, men min boll rullade fint in mellan måsarna som inte alls brydde sig. När sedan Lena skulle slå ut så träffar hennes boll olyckligtvis en mås, på ena vingen visade det sig sen, så den stackarn bara flaxade runt i en cirkel och kunde inte ta sig någonstans medan alla kompisar flög iväg.

Det var verkligen beklämmande att se den stackaren, så pappa fick ta fram en järnklubba och avsluta måsens lidande. Usch!

När vi sedan i söndags spelade en annan bana, Aliso Creek, som ligger lite söder om Newport Beach, så kom det två hjortar promenerande längs fairway på ett hål. Sist jag spelade den banan så såg jag faktiskt fyra stycken olika hjortar så de är vanliga på den banan. Dessa var dock mindre skygga och precis som kanadagässen så brydde de sig inte om att vi slog ut, utan stod bara där lugnt och fint och betade.

Se bara hur nära dem Mattias gick!

Leave a comment