Vår lilla amerikanska!

IMG_7230

Nu är Linnéa officiellt en amerikansk medborgare med pass! För ca två veckor sedan så fick äntligen Linnéa sitt pass som vi ansökt om för ett tag sedan. Det är en lite invecklad process där man först måste skaffa födelsebevis på ett ställe och sedan boka tid på ett postkontor för att ansöka om pass. Där måste man ta bild och ha fyllt i en massa olika sorters papper, samt ta med kopior på både båda föräldrarnas pass, visum och social security nummer. Allt det hade vi med oss när vi ansökte, men när vi kom dit så sa de att fotomaskinen var trasig så vi fick åka till ett annat postkontor för att ta en bild och sedan komma tillbaka, för på det andra kontoret hade de inte tid att ta hand om oss.

Det var så roligt när vi skulle ta bilden, för Linnéa sov just då och sov rätt så djupt så vi fick försöka väcka henne och hon ser allt utom glad och nöjd ut på bilden, haha! När vi sedan fick passet så såg vi att de liksom tryckt ihop bilden en aning så hon ser ännu roligare ut där. Jaja, som tur är så är passet inget som hon behöver ha kvar resten av livet, utan bara sina första fem år.

American_Flag_Waving

Nästa steg var att söka svenskt personnummer för att kunna ansöka om svenskt pass till Linnéa i Sverige. Då hon inte är skriven i Sverige så kallas det för samordningsnummer och skiljer sig genom att man lägger till 60 på födelsedagen, dvs hennes blir 2014-02-80 och sedan de fyra sista. När vi flyttar hem så ändras det till 20 igen. För att ansöka om samordningsnumret behövde vi boka tid på svenska konsulatet i San Diego, ta med hennes födelsecertifikat, pass, vårt vigselbevis samt kopior på våra pass och visum. Som tur var så behövde bara en förälder vara med så Mattias slapp ta ledigt från jobbet för att åka med. De hade stängt hela förra veckan så jag ringde dem i tisdags och fick tid idag, torsdag, så efter att ha ätit brunch med några kompisar så åkte jag och Linnéa söderut. Det tog ca 1,5 h att köra ner och hon sov hela vägen, så det gick väldigt bra.

När vi kom upp till konsulatet så lämnade jag över alla papper och våra pass till en kvinna som jobbar där och medan hon började fixa med det som skulle göras så gick jag på toaletten, med Linnéa fortfarande sovandes i vagnen. När jag sedan gick tillbaka genom korridoren på väg till rummet där Linnéa och kvinnan var så hörde jag barnskrik och att det var Linnéa som var ledsen. Hon hade en mardröm och hade börjat gråta och stackars konsulatkvinnan stod där och tittade på henne och visste inte riktigt vad hon skulle/vågade göra. Det var ju ingen fara, utan Linnéa gör så ibland när hon har mardrömmar, men det var ju väldigt typiskt att det skulle ske precis de få minuter som jag lämnade rummet, haha!😀

Nu ska det ta 4-6 veckor att processa hennes samordningsnummer så vi hinner inte få allt innan vi åker hem, men kanske blir det klart innan vi åker från Sverige och kan då fixa med det sista veckan vi är där. Mattias kommer ju bara stanna två veckor medan jag stannar i fyra så han kan kolla posten när han kommer hem isf.🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s