Under hela förra veckan var det stort pådrag på nyheterna om att rymdskeppet Endeavour i fredags skulle flyga sin sista tur innan det pensioneras och ställs in på museum. Rymdskeppet skulle flygas på ryggen av en specialbyggd Boeing 747 från NASAs bas Kennedy Space Center i Florida till i California Science Center i Los Angeles där den ska ställas ut.
Då detta var en väldigt stor händelse i USA så skulle Endeavor visas upp för hela Kalifornien innan det landade på LAX, vilket innebar några timmars flygning på låg nivå över San Francisco i norr till Huntington Beach i söder. Av säkerhetsskäl kunde de inte ge exakt flygrutt och tider, dvs i vilken ordning som varje plats skulle flygas över och vilken tid, utan bara ungefärlig information.
Planet med “ryggsäcken” skulle starta tidig morgon från Florida och beräknades vara vid Huntington Beach runt 10-11-tiden på förmiddagen, men när vi vaknade och slog på tv:n så fick vi veta att de blivit försenade. De hade inte lyft förrän en dryg timme senare och hela schemat för dagen flyttades fram. Mattias hade tänkt jobba hemifrån i fredags fm för att vi skulle kunna åka och titta på detta och han sedan skulle åka till kontoret på em, men nu fick det bli hemifrån hela dagen istället.
Runt lunch åkte vi upp till Huntington Beach, som ligger ca 10 min norr om Newport Beach, och där hade vi turen att hitta en parkeringsplats inte för långt från huvudgatan och piren där vi bestämt oss för att vänta. Vi stod och väntade tillsammans med tusentals förväntansfulla amerikaner som äntligen skulle få se rymdskeppet som de sett på tv sedan de var små. Pressen var där med stora kameror och allmänheten var laddade med mobiler eller kameror för att föreviga detta historiska ögonblick.
Stämningen var god och så fort det kom ett flygplan förbi så gick ett sus genom folkmassan då någon fått för sig att det måste vara Endeavour. Det hade pratats om att det skulle köra längs huvudgatan och sedan fortsätta ut mot piren där vi stod. Allt detta på bara några hundra meters höjd, vilket självklart skulle bli en fantastisk upplevelse att vara med om. Vi stod där nästan en timme och väntade innan det äntligen dök upp. En man nära oss var den första att se det och skrek högt (som bara amerikaner gör) I can see it! There she is!
Vi såg planet mellan husen i slutet av huvudgatan och väntade på att det skulle svänga av mot den faktiska gatan och oss. Dock körde det vidare på håll längre inåt landet och uppåt längs kusten mot Long Beach så det vi såg var en liten figur som flög långt borta med sin “ryggsäck” på ryggen. Folk började prata om att det nog bara tog en tur uppåt för att sedan komma neråt mot oss igen, men efter att ha stått där och tittat bortåt mot horisonten och sett det sakta försvinna, för att inte dyka upp igen, så gav vi upp. Snacka om antiklimax!
Smått besvikna gick vi istället och åt lunch på en restaurang i Huntington Beach och fick njuta av lite mat i solen istället. 🙂
OC living by: Sara 