Välkommen älskade lilla Linnéa!

Oj, nu har tiden verkligen sprungit iväg, men jag har en god anledning till att inte skriva på bloggen. Nämligen lilla Linnéa som bestämde sig för att det var dags att komma ut under natten till den 20 februari, dvs på Mattias födelsedag. 😀

Jag vaknade strax efter midnatt av att något kändes annorlunda och jag trodde vattnet börjat gå. När vi ringde till min läkare (som hade jour) så sa hon åt oss att åka in till sjukhuset. Väl där, strax efter ett på natten, så blev vi inlagda och fick vänta i ett tillfälligt rum i några timmar innan vi kom till vårt förlossningsrum. Tydligen var det många bebisar som bestämt sig för att komma just den natten. 🙂

Jag var inte så mycket öppen när vi kom in så det blev bestämt att jag skulle bli igångsatt runt sextiden och då kom värkarna igång ordentligt. Jag genomled ett tag, men bad sedan om smärtstillande, som jag först fick genom dropp. När inte det gav mig så mycket så bestämde jag att jag ville ha epidural, men fick då veta att anestesiologen var upptagen och inte skulle kunna komma förrän om en timme. Det kändes som en evighet, men som tur var så kom han ifrån tidigare och jag behövde bara vänta i ca 30 minuter. Puh! När väl epiduralen var satt så blev allt helt plötsligt så mycket enklare och ett par timmar senare så var lilla Linnéa ute! Förlossningen gick väldigt snabbt och bra, utan några komplikationer.

Klockan 11.51 den 20 februari föddes vår lilla prinsessa! Hon vägde 3310 gram och var 49,5 cm lång och helt perfekt. 🙂 Hon föddes med mycket gyllenblont hår på huvudet och var matglad redan från start. Dock var hon lite gul i huden då min och hennes blodgrupp inte gillar varandra så vi fick stanna kvar en extra dag på sjukhuset för att hon skulle ligga i en ljusbox och bekämpa början till gulsoten hon fått. Som tur var så verkade den inte bli värre så på lördag runt lunch fick vi åka hem.

Sedan dess har vår vardag varit upp och ner, men helt fantastisk! Det jag minst prioriterat har varit blogg, mail och allt annat som har med teknik att göra. Därav min bloggfrånvaro. 🙂 Nu ska jag försöka bli lite bättre på att skriva om allt som händer oss, då varje dag är så mysig och det händer så mycket hela tiden.

Jag och Linnéa, bara några timmar gammal

Underbart söta små fötter och händer

Vecka 39 – magen och jag idag

Nu är det inte mycket kvar, slutet av vecka 39 redan! 😀 I morgon fredag har vi läkarbesök igen så då får vi se ifall något har ändrats sedan förra veckan och om vi får någon ny gissning på när mini ska komma. Hörde från en kompis att hon gick i sju veckor och var öppen 3 cm så jag antar att det inte behöver betyda något att jag var 1 cm öppen förra veckan.

Vi hörde på en av kurserna vi gick att det föds extra många bebisar när det är fullmåne eller väderomslag och i morgon, på alla hjärtans dag, så är det fullmåne här så vi kanske får en liten present på kärlekens dag. 😉

1 cm!

Idag hade vi rutinkontroll hos läkaren och både minis hjärtljud och storleken på min mage såg bra ut, vilket kändes skönt. När hon sedan gjorde vidare kontroll så sa läkaren att hon kunde känna minis huvud fixerat och att jag redan var 1 cm öppen och 50% “förtunnad” (effaced – vet inte vad det heter på svenska?). Hennes gissning var att jag kommer föda lite tidigare än beräknat, någon gång runt sista veckan trodde hon – spännande!!! 😀

För vår del får mini gärna komma redan nu då vi är redo och väldigt laddade med allt klart här hemma. Vi hade ju lite av ett genrep i tisdags iom att vi var tvungna att ha bilstolen installerad och på plats samt väskorna packade och med oss ifall något skulle hända. Det kändes lite snopet att vara på sjukhuset, ligga på förlossningsavdelningen och sedan åka därifrån tomhänta med vår lilla bebis fortfarande på jäsning i magen, haha! Nästa gång blir det dock på riktigt och vi längtar såååå! 🙂

Vecka 38 – magen och jag idag

Nu är det inte mycket tid kvar!!! Mini är beräknad den 21 februari, men räknas som färdig nu och kan i princip komma ut, allt från idag till om tre veckor. Det känns dock inte som om det är dags ännu så jag tror inte det kommer bli tidigare än beräknat datum, men vi får se… 🙂

Mattias tycker magen står ut mer nu efter vändningen då mini ligger på ett annat sätt i magen. Jag har svårt att se skillnaden, men när jag jämför med bilden från förra veckan så ser magen lite lägre ut nu än tidigare. Det verkar ju iofs logiskt att det ska se lite annorlunda ut med tanke på att hon numera ligger rätt och huvudet är nere i bäckenet.

Mina träningskläder börjar vara lite korta över magen och jag får gå och dra i dem hela tiden för att inte ha en stor glipa på magen, haha! Insåg också att de flesta av mina magbilder är på mig i svarta träningskläder. Jag kan lova att jag inte går runt i dem för jämnan, utan jag kommer på att jag ska ta en bild när jag står i hallen och är på väg ut till gymmet, så det blir som oftast där och då.

Vågen visar strax över 12 kg plus och det jag är som mest sugen på om dagarna är färsk frukt och choklad, hehe! 😀 Jag frossar i en massa härlig färsk frukt till frukost och som mellanmål, men försöker hålla igen på chokladintaget dock. Har börjat göra en massa smarriga smoothies där jag mixar olika kombinationer av banan, apelsin, mango, jordgubbar, äpple, kiwi, vindruvor och blåbär. Blandningsmöjligheterna är oändliga och smakerna fantastiska. Man mixar bara den färska frukten och tar ev. i lite is och vatten för att få det mer rinnigt och – voila, du har en härlig, fantastiskt god och nyttig vitaminbomb! 😀

På tal om smoothies så ska vi på en demo på Sur la Table på söndag som jag ska skriva lite mer om i ett annat inlägg. 🙂

På väg ut på promenad

Vändningen var lyckad!!!

Wohoooooo!!! Mini är nu huvud nedåt och förhoppningsvis stannar hon så ända fram tills det är dags att komma ut. 😀

Spända och förväntansfulla utanför sjukhuset

Vi hade tid kl 14.30 för ultraljud för att säkerställa att hon inte vänt sig sedan i fredags, så vi var där i god tid och fick komma in direkt. Precis som vi visste så var hon inte vänd, så nästa anhalt blev förlossningsavdelnignen där de skulle genomföra vändningen, som var bokad kl 16.00. När vi kom upp till våning fem, där förlossningen ligger, så blev vi visade till vårt rum (med havsutsikt! 😀 ) där jag fick byta om till en sjukhusrock och sedan lägga mig på sängen. Sedan började de ta prover på mig, blodtryck samt några rör blod, och så blev jag blev jag och mini uppkopplade på något slags mätinstrument som höll koll på hennes hjärtljud och mina sammandragningar.

Ultraljud på gång

Vårt rum med härlig havsutsikt – man kan inte klaga! 😉

Dags att kopplas upp på lite olika monitorer

Minis hjärtljud var stabilt hela tiden, men efter ett tag så kom en sköterska in och frågade om jag kände av mina sammandragningar. “Nej, sa jag, jag känner bara att mini rör sig väldigt mycket här uppe”. När vi sedan kollade på utslagen på monitorn och jag samtidigt kände efter så var det sammandragningar som jag kände, inte en av minis många rörelser. Haha! Ja, så nu vet jag hur de känns när de kommer på riktigt. Dessa kom med ca tre minuters mellanrum och gjorde inte ont, men berodde nog mest troligt på att jag inte fått äta och dricka på hela dagen så de var inget att oroa sig för.

Mattias njuter av utsikten 😉

När jag legat i sängen och väntat en stund så kom en sköterska in och kopplade in dropp och förberedde inför min läkare Dr Lai’s ankomst en stund senare. När Dr. Lai dök upp så berättade hon att jag inte hade jättemycket fostervatten (vilket de såg på ultraljudet) så det kunde göra vändningen lite svårare, men att de ändå skulle göra ett försök. Jag låg på 7,5 i volym (någon enhet som jag inte fick reda på vad det var) medan de egentligen skulle vilja ha 20.

Vi fick veta att hon skulle få hjälp av en annan läkare för att göra vändningen, men att de, innan vi började, skulle ge mig ett medel som gör att livmodern slappnar av och gör det enklare för dem att göra sitt jobb. När det väl var dags så var det de två läkarna samt fyra-fem sköterskor i rummet som alla hade någon uppgift. Och så Mattias som stod lite bakom och tittade på. 🙂 Jag försökte slappna av så gott det gick och djupandades medan de började vändningen: först trycktes minis rumpa uppåt ur bäckenet och sedan jobbade fyra händer flitigt med att snurra henne framåt, motsols, tills de kände hennes huvud nedåt. Hela tiden medan en sköterska med en ultraljudsgrej kollade hur hon låg. På mindre än en minut var det hela klart och alla i rummet var lika förvånade att det, först av allt gick, och sedan att det gick så fort. De gjorde ett riktigt bra jobb helt enkelt!

Dr. Lai till vänster bakom sköterskan och så läkaren som hjälpte till, till höger

Jag hade hört att det skulle göra väldigt ont, men måste säga att det mest var väldigt obekvämt och obehagligt, inte så hemskt ont som jag förberett mig på. Det svåra var att slappna av helt, men jag tror jag lyckades ganska bra. 🙂

När vi var klara fick jag ligga kvar en timme för att de skulle ha koll på minis hjärtljud och se så att hon mådde bra. Och efter 20 minuter fick jag äntligen äta den banan jag hade haft med mig och även börja dricka vatten – så gott! 😀 Alla värden såg bra ut så när timmen passerat så blev vi utskrivna med instruktioner om att åka direkt in till sjukhuset ifall jag inte skulle känna henne röra sig som vanligt i kväll och framöver.

Jag, mycket glad att det lyckades! 😀

För att fira att det lyckades så åkte Mattias och jag sedan till vårt favoritsushiställe och mumsade i oss rejält innan vi åkte hemåt och kollade på finalen av Biggest Loser samtidigt som vi moffade i oss glass, hehe! 😀

Breakfast on the go

För några dagar sedan var det åter igen dags för Breakfast on the go här i vårt lägenhetsområde, vilket innebär att representanter för ägarna står vid en av in-/utfarterna och bjuder på frukost på morgonen till alla som är på väg till jobbet. Eller som jag, som åkte med Mattias dit bort (typ 300 m, haha!), hoppade ur bilen, hämtade upp min frukost och promenerade hemåt för att avnjuta den framför morgonnyheterna.

Man fick kaffe eller te, apelsinjuice, en stor skål med färsk frukt och så någon slags bröd/bulle med röda bär, som var lite för söt för frukost för min del, men den gick ner. 😉

Breakfast on the go hemma i vardagsrummet!

Idag känner jag mig extra fixerad vid mat bara för att jag inte får äta något på hela dagen innan vändningen kl 16, så då kändes det här inlägget passande, haha! Kan ju alltid alltid drömma mig tillbaka till den goda frukosten jag fick för några dagarna sedan. 😉 Jag klev dock upp vid kl 7 i morse för att kunna göra en riktigt stor frukost som jag förhoppningsvis ska (över)leva på resten av dagen fram tills efter vändningsförsöket är klart. Det fick bli två goda mackor med ost, sallad, tomat och keso, en kopp te samt ett glas smoothie som allt var tvunget att intas innan kl 8. Behöver jag säga att jag blev proppmätt på det, så nu återstår att se hur länge jag står mig på min jättefrukost. 🙂 Nerpackat i väskan finns bananer, vattenflaska och några granolabars så jag ska kunna äta så fort vi är klara.

Babynest!

Jag fick för några veckor sedan tips från min kära vän Mia om att ett babynest är väldigt bra att ha när bebisen är liten, så jag började kolla runt efter ett sådant här i USA, men tyvärr så fanns det bara en sort och den var riktigt ful, stor och klumpig! Nestet som blivit väldigt populärt i Sverige är ganska så dyrt plus att det inte går att beställa direkt till USA så där skulle vi behöva beställa det hem till någon vi känner i Sverige för att sedan få det skickat vidare till oss i USA = ännu dyrare babynest.

Istället så googlade jag efter mönster på babynest för att sy ett själv och hittade rätt så snabbt ett som verkade bra på denna blogg. När jag sedan läste igenom det lite mer i detalj så insåg jag att det inte alls verkade så svårt heller, så jag bestämde mig för att sy ett istället för att beställa från Sverige. 🙂 Jag hade tur att hitta allt tyg, stoppning, alla band och snören på ett och samma ställe så jag slapp åka runt och leta i flera butiker. Tyget är jättegulligt och supermjukt, så mini kommer ligga väldigt mjukt, skönt och ombonat där.

Väl hemma så satte jag sedan igång att sy som bara den och rätt så snabbt så började babynestet ta form. Så här fint blev det slutliga resultatet! 😀

Öppen

Ihopknuten

Sedan, för att säkerställa att allt är rent och fint innan mini kommer så tvättade jag nestet i tvättmaskinen (det måste ju tåla det också) så nu ligger det nedpackat och redo för att tas med till sjukhuset. Det kommer ju, om saker och ting inte går som planerat idag, behövas rätt så snart… 🙂

Besök hos doktorn

I fredags hade vi en tid hos doktorn för att, först kolla ifall lillan vänt sig och sedan rutinkontroll samt för att bestämma nästa steg utifrån resultatet av ultraljudet. Jag visste redan innan vi åkte dit att hon inte hade lagt sig tillrätta så det kom inte som någon överraskning när vi såg det på ultraljudsmonitorn. Min läkare sa dock att det var positivt att hon kunde flytta mini när hon tryckte nedifrån, vilket innebär att hon inte var fixerad med rumpan i mitt bäcken. Detta skulle tydligen göra en vändningsförsök mycket enklare och mer troligt att lyckas.

Och vändningsförsök blir det! I morgon, tisdag, ska vi dit vid 14.30 för att först göra ett ultraljud där de säkerställer att hon inte vänt sig nu den senaste dagen, sedan vid 16.00 ska de göra själva vändningsförsöket. Det ska ta max 20 minuter då de inte vill hålla på längre än så ifall det är så att bebisen har sina egna skäl till att inte vända sig (t.ex. för kort navelsträng eller att den ligger runt halsen).

Det jobbiga blir att jag inte får äta något – alls – under 8 h innan själva proceduren, vilket innebär att jag inte får stoppa något som helst i magen, inte ens vatten, från klockan 08 på morgonen i morgon. Man kan ju tycka att de borde schemalägga dessa vändningar på morgonen då man redan fastat hela natten, men nej då, på eftermiddagen ska det tydligen ske. Jag kommer gå upp tidigt (ja, för mig är det det! 😉 ) och stoppa i mig en jättefrukost som jag förhoppningsvis kan leva på resten av dagen sedan. Sen kommer jag visst dricka lite vatten då jag inte tror att några munnar under dagen kan göra så stor skillnad. Enligt min läkare så vill de att magen ska vara tom för att vändningen inte ska få mig att må illa, eller ifall det blir akut kejsarsnitt. Ja, vad gör man inte… allt för vår lilla tjej! 🙂

Idag hade jag ett till besök hos min kiropraktor som sa att hon tyckte jag kändes mycket mer avslappnad i de muskler och ligament som hon jobbat med, så det skulle vara väldigt främjande i morgon. Förhoppningsvis har hon rätt…

Håll tummarna för oss i morgon! 😀

Vecka 37 – magen och jag idag

Nu känns det som om magen har stannat av i växten, eller så har den inte vuxit så mycket sedan förra veckan. Eller så ser jag själv inte att den vuxit bara, haha! 😀 Jag väger mig varje helg för att se utvecklingen och vågen visade inte mer än ca 200 grams skillnad från förra veckan, vilket inte är så mycket.

Jag äter fortfarande bra, men oftare och mindre portioner då jag sällan känner mig hungrig nuförtiden och Galaäpplen är fortfarande min passion. 🙂 Mini rör på sig mest hela tiden och väldigt mycket speciella tider på dagen så hon verkar må bra där inne också, vilket är skönt att veta. 🙂

MUMS!

Vecka 36 – magen och jag idag

Fyra veckor kvar och jag går och funderar på hur stor magen kan bli egentligen!? Jag känner mig nu mer och mer trött och tung om dagarna och behovet av en eftermiddagslur (så som de första tre månaderna) börjar komma tillbaka igen. Enligt läkaren så är det vanligt att vissa av besvären från den första tiden återkommer den sista tiden av graviditeten också. Blir intressant att se vad mer än tröttheten som kommer… 🙂

Jag mår förutom tröttheten väldigt bra och kan säga att flera av de besvär jag hade i första och andra trimestern har nästan försvunnit, vilket är skönt. Ska skriva lite mer utförligt om det i ett annat inlägg. 🙂